Återbesök i Etiopien!

Efter hemkomsten från min första resa i Etiopien för tre år sedan var det bara att konstatera att jag just hade lämnat ett land jag gärna skulle resa tillbaka till. Så när Lena hörde av sig i somras och ville ha resesällskap behövdes ingen längre betänketid. Etiopienlegenden Håkan Pohlstrand ordnade en resa ner till den fantastiska men sällan besökta nationalparken Omo. Parken har besökts väldigt lite av ”vitingar” eftersom det tar tre heldagar på dåliga eller obefintliga vägar att ta sig dit. Och har det regnat för mycket kommer man kanske inte fram alls!

Men väl framme i Omo hittar man för Etiopiska förhållanden ett otroligt rikt däggdjursliv och gott om fågel på sjumilavida savanner . Här lever också fortfarande flera folkslag på ett sätt som jag knappt trodde existerade på 2000-talet. Mötena med tjejerna och killarna från grupperna Nyangatom, Surma och Murci blev oförglömliga.
Fyra nätter stod vår camp uppställd inne i parken, vackert belägen vid en liten flod. Hit kom det elefanter för att dricka om nätterna. Tältduken nästan vibrerade av deras trumpetande och brummande och det blev kraftiga smällar när något djur råkade snava över en sten i mörkret. En rytande lejonhanne patrullerade varje natt förbi vårt läger och några nilbufflar ansåg  att säkraste stället var mellan Gunillas tält och duschtältet! Här skulle lejonen inte våga sig ner. Tre sällskapliga genettkatter fanns också i campen och fick för första gången smaka på tonfisk!
När vår kock serverade middagen i skymningen satte sparvugglor igång att ropa i de höga träden runt campen. När mörkret blev mer kompakt avlöstes de av dvärguvarna som höll på natten igenom. När gryningen närmade sig kom mjölkuven igång och sista morgonen hittade Håkan den stora ugglan i ett träd längs floden. Här hade man gärna stannat längre... 

Fotomässigt las det mesta krutet på stora däggdjur och rovfågel. Särskilt närkontakter med en lång rad örnarter blev den stora behållningen. Stridsörn, gycklarörn, Ayres dvärgörn, tofsörn och många fler blev fotade på nära håll. På vägen tillbaka mot höglandet kom jag för andra gången till Wondo Genet där ett kronörnspar hade en halvvuxen unge i boet. De väldiga fåglarna var lätta att komma nära och vana vid människor, kanske för att all skog just nu huggs ner runt boet!
 

I Wondo Genet återfann vi också fåglar som jag inte fick så fina fotolägen på 2007, som White-cheeked Turaco, Spotted Creeper och Half-colored Kingfisher (Koboltkungsfiskare).

I nationalparken Nechisar kom vi ut på sjön Chamo med fantastiska närobsar på flodhäst, världens största pansartaxar och flodhavsörn. Mitt bland de förmodat livsfarliga djuren vadade killar med vattnet upp till magen och fiskade med kastnät!

Jag lägger förstås upp ett galleri från resan framöver, men de närmaste veckorna är mycket annat prioriterat. Bland annat ska jag tillsammans med Mattias Bokinge och Urban Ireklint göra en utsällning. Kolla här!