Blåshelg!

Helgen har bjudit på ett riktigt gott blåsväder, med västvindar i styv kulingstyrka! Det låter kanske inte så angenämt för de flesta, men är man begiven på ovanliga havsfåglar stiger förväntningarna snabbt i takt med vindstyrkan. Det började redan i fredags, och jag och Mattias provade först med att köra ner på Mellbystrand. Vinden hade inte riktigt tagit sig ännu, så vi fick nöja oss med att plåta på de sandlöpare och kentska tärnor som höll till på stranden. Rapporter börjar dock så småningom att ramla in från kusten längre norrut om bl.a. klykstjärtade stormsvalor, tärnmåsar och alla fyra labbarter mm. Vi beslöt oss för att prova med Skälvik strax norr om Halmstad. Här kan man sitta i bilen men ändå ha bra överblick på det som passerar nära. Men kanske passerade havsfåglarna längre ut på havet, för det såg länge ut som det inte skulle bli några havsfågelfoton här heller. En yngre havssula som flög söderut gick för långt ut för att det skulle vara lönt att lyfta kameran men fick oss ändå att sitta kvar en stund till. Så dyker plötsligt en labb upp bakom en stenpir norr om hamnen. Den flyger rakt emot oss till en början, men viker sedan av utåt. Men så drar den in mot land igen och smeker slutligen stranden alldeles intill oss. Fågeln är speciellt tecknad med vita inslag i fjäderdräkten och skära fötter. Jag tycker att den ser stor och bukig ut och tar den först för en yngre bredstjärtad labb, men på kvällen blir den med hjälp av andra korrekt bestämd till en ung kustlabb av mörk fas.

På lördagen blåser det ännu mer (ännu bättre) och efter att ha suttit hemma och sett hur rapporterna bara strömmar in från framförallt Mellbystrand kan jag inte hålla mig utan åker ner. På plats nere vid Skummeslöv strax före tio gör jag mig beredd att dokumentera de tärnmåsar, "klykor" och labbar som jag hoppas ska följa stranden ner från Mellbystrand. Men tyvärr visar det sig att det mesta som ses längre upp viker av utåt i bukten innan de kommer ner till mig, så det blir inte alls den fotofest som jag förväntat mig. Till slut åker jag istället ner till Båstad där det ska rasta en tärnmås utanför hamnen. Väl där har måsen dragit vidare några minuter innan jag kommit fram och nu känner jag att jag ligger och släpper ut CO2 till ingen nytta.

Vinden håller i sig på eftermiddagen och efter ett lika fruktlöst men kort återbesök på Skummeslövstrand kommer ännu ett tips om en rastande tärnmås. Nu är lokalen Grötvik ett par mil norrut, och detta får bli sista chansen att få med sig bilder hem av någon betydelse. När jag kommer fram har redan några fotokompisar  hittat fågeln och nu får vi otaliga chanser att plåta på den sällsynta måsen. Den är helt oskygg och kommer ofta helt nära. Det enda som kunde varit bättre hade varit lite mer ljus, för solen för en ojämn kamp med de blygråa regnmolnen som ibland utlöser korta med intensiva skyfall. Det blev några bilder i alla fall.