Närkontakt med hornvärnfågel!

 
Jag har gjort en liten paus i arbetet med bilderna från Mindre Sundaöarna, och i stället gått igenom de sista mapparna från Peru. Det har hunnit gå ett år sedan peruresan, så det är ju på tiden att jag slutför det jobbet. Några fina minnen gömmer sig bland de nya bilderna. Som t.ex. besöken i de höga trädtoppstornen i Amazonas som får reskamrater med det allra minsta anlag för svindel att stanna nere på backen. Men 30-40 meter upp får man naturligtvis en helt annan möjlighet att se fågellivet i Amazonas, som ofta annars är så mörk i marknivån. Bland de nya bilderna finns också mycket papegojor. Vid en så kallad "clay lick" kommer varje morgon hundratals gojor av flera arter för att knapra i sig av den mineralrika jorden. Just vid det här stället hade man byggt ett rejält gömsle, mest för att hålla ordning på tursisterna skulle jag tro. Också utflykterna på korvsjöarna vid sidan av den stora floden Rio Madre de Dios var oförglömliga höjdpunkter. Från flottarna fick vi riktiga närkontakter med åtråvärda arter som jätteutter, Sungrebe (simrall) och Horned Screamer (som på svenska ska heta "hornvärnfågel").
Den sistnämnda är en av sydamerikas märkligare fågelarter med sitt horn, och saknar motstycke här hemma i gamla världen. Den lär vara avlägset släkt med andfåglarna, och kan förvisso ses simma (som på bilden) men själv har jag oftast sett dem gå omkring i träskmarkerna likt storkar eller uppflugna i träd. I flykten ser den nästan ut lite som en stortrapp. Det finns tre arter i släktet, och som namnet antyder är de otroligt högljudda. Du kan höra det märkliga lätet här.